Om det funnes en 10:e krets..

För den sentimentale liberalen ligger tårarna nära när den bibliskt goda Sofia Appelgren offras på det publika altaret av de människohatande horderna under Isdrottningens befäl. Det var dock ett offer som krävdes för att mörkrets män skulle tvingas fram från sin tillvaro bakom byråkratiska ridåer.

Idag på Brännpunkt redogör 1:e vice ordf i LO samt de bägge förbundsordförande för Hotell- och Restaurangfacket respektive Skogs och Träfacket för sitt försök till historierevision. Problemet med att skriva historia är att det är förunnat vinnarna och än så länge är det inte säkert att kriget slutar i samma favör som den enskilda striden. Retoriken haglar i ett brandtal som snarare tycks riktat mot de egna massorna som av och till börjat tvivla på möjligheten att nå paradiset genom onda handlingar.

"Det påstås ibland att vi från fackligt håll borde avstå ifrån att kräva kollektivavtal på arbetsplatser där vi saknar medlemmar. Men är det verkligen rimligt att en arbets­givare som systematiskt undviker att anställa organiserad arbetskraft ska slippa billigare undan än andra arbetsgivare?"

Nu hör det ju självfallet till saken att Sofia Appelgrens anställda hade bättre enskilda avtal än vad kollektivavtalet syftade till. Det är naturligtvis inte en slump utan bara ett exempel på att frihet skapar välstånd. Ett bra exempel därpå är att f.d. Östtyskland vid återföreningen, p.g.a. all iscensättandet av de klasskampsidéer som fackpamparna nu recyclar, hade en arbetarkader som var så långt bakom de friare arbetarna i Västtyskland att inte ens rena donationer som motsvarar 100 Marshallhjälpar har lyckats jämna ut klyftorna.

"Men vi kan inte avstå från kollektivavtal bara för att de anställda inte vill eller vågar bli medlemmar i facket. Om vi skulle göra det så skulle den osunda konkurrensen som då uppstår till slut hota våra medlemmars anställningar och villkor hos andra arbetsgivare."

I enlighet med den elitistiska socialismens anda vet enskilda individer inte själva vad som är bäst för dem. Den fria viljan är en illusion och borde ersättas av planekonomernas sunda förnuft. Antingen är man medlem i facket eller också vet man inte om att man vill vara det. Det finns en bok som slutar just så, med huvudpersonens övertygelse att han älskar Storebror, en tanke som före påtryckningarna helt enkelt aldrig slagit honom. Självfallet vet enskilda individer bättre vad de vill än fackföreningsföreträdare som inte förstår vitsen med en korkskruv när man äger sabel och tjänstefolk.
"Osund konkurrens" är alltså ett begrepp som slängs in när konkurrensutsatt verksamhet leder till kortsiktigt försvårande omständigheter fackets egna medlemmar. Men när hördes begreppet "sund konkurrens" senast skalla från LO-borgen?

Det handlar trots allt om större frågor än en salladsbar. Det handlar om huruvida fackföreningarnas enorma makt att krossa enskilda individer med vilka de inte ens har affärer ska uppmuntras av de tigande massorna eller om vi, som äger ingenting utom godhet och en vilja att kämpa hårt för våra övertygelser om en friare värld, ska orka gå till domedagsberget och slänga socialismen i elden.